Om skärpan och känslan

I stort sett så vill jag har skarpa bilder. Det är bara att erkänna!

Men så finns undantag.

När jag tittar på  min fars gamla negativ, så är de inte perfekt skarpa på grund av att han använde en enkel 6x9-kamera.

Att jag känner viss känsla för  bilderna är kanske inte så konstigt, men det är förstås subjektivt.

Min far som gästfotograf här på bloggen! 

De var förlovade, när han fotograferade henne, i Berlin sommaren 1938.

Added 2016-09-25 22:30 | Read 2590 times. | Permalink
Så vackert. Den översta bilden är så underbar.
Instämmer fullständigt med Stefan!/ BjörnT
Härliga gamla bilder, så är det, men det var ju många faktorer sammanräknat som gav det här resultatet, det stora neg-formatet, den lågkänsliga finkorniga filmen, den mjuktecknande optiken utan antireflexbehandling, det silverrika fotopapperet och kemikalierna i en härlig analog mix, svårt att efterlikna.
Hälsn, LO
Mycket vackra och charmiga bilder. Jag tror inte att de hade blivit bättre med mer skärpa. 6x9 var ett inte ovanligt format på gamla filmrullekameror. Det fanns både på lådkameror och bälgkameror. Många av dem hade rätt enkla objektiv, vilket faktsikt gav en stor mjukhet åt bilderna. Det där är något jag saknar i dagens superskarpa gluggar. Jag är inte så säker på att det går att återskapa med bildmanipulering.
Skärpa är absolut inte nödvändigt alla gånger. Men jag tycker det kan vara lite störande när det finns skärpa på "fel" ställe. Som i den första bilden, där fåtöljens ryggstöd verkar vara det som ligger i fokus.

Ha det gott! /Thomas



(now shown)

To avoid getting spam and other kind of trash comments, please enter the control code below.
« enter the number twentyseven as digits in this field


(Kommentarer granskas innan de visas för andra).
XXX