WOLFGANGs BLOGG

Tack ska Du ha, Nils! Du har helt rätt att man ska inte jämföra analog teknik med digital. Färgerna känns mjuka, vilket nog beror på filmen och kanske även på framkallningen, kanske även på viss motljus. Dessutom var det gråväder. Jag har inte använt kameran så mycket och köpte den egentligen för svartvit film. Så det blir nya tester! Kameran ligger i kvaliteten mellan Rolleicord och Rolleiflex och byggdes mellan 1959 och 1977. Min är nog från 1975 och har ett objektiv som heter Zeiss Tessar 75 mm f/3,5. Mvh Wolfgang

Uppfattade det som om det var T-behandling, alltså den första enklare. Men den bästa som fortfarande används Tstar kom ju kring 1975 med optiken till Contax RTS, fast den fanns nog på en del optik redan 1972-74 utan märkning. Vad denna Rolleiflex från 1975 hade vet jag inte, men man hade i alla fall en period med bättre coating än den enkla T, kring 1970 tror jag. fast det är ganska tydlig skillnad mellan den som var 1970 och den Tstar från som senare blev standard, framför allt i färg. Jag har Zeiss-optik från ca 1970 i M42 (till deras SL706/Icarex35) och den är fin i svartvitt, jag gillar den bättre till det än de senare Zeiss Tstar, som fungerar bäst i färg.

Jag tror inte att den är en MC.
Rolleiflex T är ju en budgetkamera i läget mellan Rolleicord och Rolleiflex. "T" efter namnet Rolleiflex står för den första bokstaven i T-modellens skapare: Théodore Uhl, har alltså i detta fall inget att göra med "Tessar" eller "T" för MC.
Jag har läst att man använde slut på alla Tessare som man hade i lager och när de inte räckte till så tog man motsvarande Xenar-objektiv. Min "Rolleiflex T" är en "White Face". Plattan runt objektiven är av vit aluminium och serienumret är ingraverat på den. Alla Rolleiflex som tillverkades med de sista serienumren fick detta "White Face", och jag tror att de har i samlarkretsar ett något högre värde. Jag köpte den dock till ett vanligt pris. Mvh Wolfgang

Nils
Det där med AR är inte så ”enkelt”. Zeisspatentet ligger på den 1 november 1935. Därefter var det hemligt militärpatent fram till år 1940, då de första T-objektiven levererades till Sverige och Schweiz i april 1940 (mitt under kriget alltså).
Det handlade om Sonnar 1,5/5cm T. Den AR-behandling som Zeiss använde hade tre skikt på tre av objektivets sex glas/luft-ytor - och de resterande tre ytorna hade en tvåskiktig behandling. Det var en AR med högre verkningsgrad än vad många japanska tillverkare klarade av en bit in på 1960-talet.
Sonnar 1,5/5cm T hade trots sina sju linser bara tre fristående element (15 linsfläckar). Med den beskrivna AR-behandlingen gav det ett totalt transmissionsförhållande jämförbara med ett mer månglinsigt objektiv med Multi Coating - eller konkret: Sonnar 1,5/5cm T från 1940 har ungefär samma transmissionsförhållande som Planar 1,4/50mm T* - som har sex fristående element, och då 45 linsfläckar.
Vad jag vill få sagt är att det var mycket bra från början. Sedan blev det sämre – innan det blev bättre igen. Zeiss började som du säger i början av 1970-talet med Multi Coating (sex skikt +). Först till Rollei med beteckningen HTF, sedan till Contax med beteckningen T*.

Tack ska Du ha, Peter! Jag lyfte den något för att ställa in skärpan med luppen. :-)
Efter att ha beställt en lämplig adapter till min Z6:a har jag köpt en Zeiss Tessar 50 mm f/2,8 "Adlerlauge" med skruvgänga M42 på eBay för en 1000,-lapp. Den är på väg till mig :-) Mvh Wolfgang