WOLFGANGs BLOGG

Sune Jonsson

Jag körde A4:an genom Ångermanland och såg vägskylten "Nyåker". Jag tänkte genast på Sune Jonsson och körde dit. Det är en liten by och den är berömd för sina pepparkakor. Jag körde till kyrkogården för att jag tänkte på ett foto med en man som grävde en grav. Den graven ville jag hitta. Det kom en kvinna och hon visste precis och visade mig den.

Jag körde tillbaka in i byn och mötte en annan kvinna. Jag frågade henne om det finns en Sune Jonsson-utställning."Ja, i Byahuset", sa hon, "men där var stängt!"

Vem hade nyckeln? Jo, det var ju hon som hade den! Så hon öppnade och där hängde ett antal av hans foton som Sune Jonsson själv hade hängt upp en gång i tiden!

Sune Jonsson har varit dokumentärfotograf och författare.

27 fotoböcker har han skapat och bilderna lever med hans text. Han har dokumenterat människorna i sin byggd under många år. Jag har tre böcker, vilka är

"Och tiden blir ett förunderligt ting",   "Livstycken"   och   "Byn med det blå huset",   vilket var hans första bok som kom ut 1959. Det är en poetisk och humoristisk berättelse om hans "Nyåker" med fotografier av människorna i byn.

Berättelsen i "Byn med det blå huset" började så här:

"Den stora boken vet så litet om min by.......Den stora boken vet inte ens, hur många människor det finns i byn, Den är avmätt och kallar dem för invånare och säger, att de är trehundrafyra. Men det året boken gavs åt människorna fanns i min by endast tvåhundranittionio själar, ty Paulis hade lämnat byn. Det visste inte boken, och det var när jag förstod det, som jag försökte berätta för människorna om min by."

Byahuset med Sune Jonsson-utställningen

.

Kvinnan med nyckeln

.

Hemmansägaren Hjalmar Nyberg gräver graven 1956

.

Samma grav 2014

.

2022-12-15 21:38   Bob Bovin

Hej,
En riktig kulturbygd väl värd att se.
Ha det gott
Bob

Svar från Wolfgang 2022-12-16 13:05

Tack ska Du ha, Bob! Det vore intressant att följa platserna i Västerbotten där han har fotograferat. Men mycket har nog förändrats efter alla dessa år. Mvh Wolfgang

2022-12-16 00:30   Måns H

Fin påminnelse detta! Och tänk att det finns kvinnor med nyckel och så mycket kultur.

Jag tog fram boken, den om byn med det blå huset, och läste om kapitlet Hämtaren. En ruggig studie i tafatthet inför förtvivlan inför döden. I boken är ju många foton rätt så små, ser på dina bilder att den med Hjalmar Nyberg gräver graven växer med större format

Svar från Wolfgang 2022-12-16 12:52

Tack ska Du ha, Måns! Ja, bilderna i "Byn med det blå huset" är små och där använde han fiktiva namn på personerna av poetiska skäl.
Turisterna kom och sökte efter ett blå hus som inte fanns. Dock efterhand fanns flera blå hus i Nyåker, sägs det! :-)
Bilderna är större i "Och tiden blir ett förunderlig ting" som är en fin bok och riktigt stora i "Livstycken" som kom ut efter hans död och i den boken har personerna sina riktiga namn. Det är en fantastisk bok utgiven av Västerbottens museum, Umeå.
Utställningen i Nyåker hade ungefär 10 st av hans kända bilder i stora förstoringar och det var en upplevelse att se dem! Mvh Wolfgang

Måns H 2022-12-16 13:07

Så fru Bång hette nåt annat? Du skriver av "poetiska skäl" men rimligen måste det också ha varir omtanke om folket i byn, att inte använda rätta namnet i mindre smickrande sammanhang.

Måns H 2022-12-16 17:53

Jag blev helt chockad av att få veta att byn inte hade nåt blått hus! Sune Jonsson tog visserligen ut svängarna i sina texter men inget blått hus!

För mig som byggnadsvårdare var ett blått hus i den miljön totalt avvikande och på historiskt sett fel sätt. Blå pigment var ju länge jättedyra och användes med yttersta sparsamhet i konstmåleriet. Sen kom synytetiska pigment men det tog lång tid för dessa att slå igenom i byggnadsmåleriet. Ljusblått kom på Stockholms spårvagnar och en del detaljer på Vanadisbadet i samma stad, men sällan på hela hus.

Kalkäkta blå pigment dröjde länge, Konserthuset i Stockholm visade att dom inte var kalkäkta.

Så för mig betydde "blå huset" att det bodde in djärv nydanare där, en som var uppkäftig mot traditionerna.

Svar från Wolfgang 2022-12-17 00:40

Jag har inte hittat någon bild av fru Bång, så jag vet inte hennes riktiga namn. Men i boken "Livsstycken" som kom ut efter hans död finns alla personer med sina riktiga namn. I Byn med det blå huset är namnen fiktiva. Du har säkert rätt att det var med omtanke på folket i byn. Så den fiktiva Emil med Dürer i knäet hette i verkligheten Johan Engman.
Att han målade sitt hus blått är även den en fiktiv historia för att visa hans excentriska karaktär. Mvh Wolfgang

2022-12-16 09:18   connyM

Hej Wolfgang,
Alltid lika intressant och givande att läsa dina bloggar. Att du sedan kompletterar med bra foto, är en fin bonus.
//Conny

Svar från Wolfgang 2022-12-16 12:58

Jag tackar och bockar, Conny! Jag gillar ju, när bilderna har en berättelse och Sune Jonsson var en mästarfotograf och berättare. Hans bilder funkar dock även utan ord, men blir ännu intressantare med personernas namn, yrken och datum. Mvh Wolfgang

2022-12-16 20:03   Vibybo

Kom att tänka på min far, som också dokumenterade hembygden, gav ut en bok. Bilden med gravgrävaren är värd att visas.

Svar från Wolfgang 2022-12-17 00:45

Tack ska Du ha, Stefan. Så bra att Din far dokumenterade sin hembygd! Jag ångrar att jag inte dokumenterade min hemstad Berlin på 50-talet. Mvh Wolfgang