Wolfgang

WOLFGANGs BLOGG

Att fotografera med en Rolleiflex

När jag  fotograferar idag, tänker jag ofta på, hur det hela  började. Jag fick en tvåögd spegelreflex av mina föräldrar på 50-talet. En tjeckisk kopia av en Rolleiflex. Jag blev omedelbart förtjust i den, eftersom jag gillade att titta med båda ögon  i schacktsökaren på den spegelvända mattskivan.

Det räckte oftast att bara titta på mattskivan. Den gav mig en ljusbild i min hand.

För 6 år sedan köpte jag en begagnad Rolleiflex T för att kunna upprepa  den  känslan.

Jag kände igen det där meditativa att bara betrakta motiven genom kameran utan att ta bilden.

Man observerar, innan man trycker av. Allt sker i lugn och ro.

Att bilden är spegelvänd är först förvirrande, men man vänjer sig snart och för att hantera den felvända situationen rör man kameran mjukt och intuitivt. 

Dessa  bilder fotograferade jag 2022 och 2023.

Rolleiflex ger 12 st kvadratiska negativ i format 6x6 cm. Min har en 75 mm Zeiss Tessar f/3,5 som är en normal för mellanformat.

Inlagt 2026-04-30 13:31 | Läst 249 ggr. | Permalink
2026-04-30 16:28   Lena Holm
Jag har ju inte själv använt den här typen av kamera själv men det dök upp en vid en familjesammankomst för ett tag sedan, där det normalt bara är jag som har en kamera med mej. Det var pojkvännen till sambons systerdotter som plockade fram en Rolleiflex (pappas) och tog några bilder. Det var den eller mobilkameran som gällde för honom. Jag noterar de fina vresbokarna på första bilden. Förhoppningsvis kommer jag förbi dem under nästa vecka då jag irrar runt i Skåne några dagar.
Hälsningar Lena
Svar från Wolfgang Gerlach 2026-05-01 10:37

Tack så mycket, Lena! Hoppas att Du har tid för Trollskogen nästa vecka. Det hade varit spännande att se Dina bilder!
Man måste ha en tidig relation till den sortens kamera för att uppskatta den nu. Eller den sortens relation den nämnda pojkvännen har. Kameran blir då en länk tillbaka i tiden, vilket är mycket fint. Ytterligare en dimension av vårt intresse för fotografering. Mvh Wolfgang
2026-04-30 17:59   mombasa
Jag fäster mig särskilt vid "Man observerar, innan man trycker av. Allt sker i lugn och ro." Rolleiflex och dess många kamrater inbjuder oss moderna människor till långsamhet och tanke innan handling. Jag besitter själv en Rolleiflex från 1943 med likadan Tessar 3.5 75 mm. Nångång då och då får den komma ut och luftas. Fint fotografi, särskilt gatubilden med klockan.
/Gunnar S
Svar från Wolfgang Gerlach 2026-05-01 10:40

Tack så mycket, Gunnar, uppskattas! Kul att Du har en Rolleiflex från 1943! Den är värd att användas ibland! Jag gillar de stora negativen som bara dem är kul att betrakta på ljusbordet. Mvh Wolfgang
2026-04-30 18:57   syntax
Den tvåögda spegelreflexen har verkligen varit en kioskvältare. Nästa all större tillverkar hade "Kexburken" på tillverkningsprogrammet.
Den inbjuder till eftertänksam fotografi - en fotografi med god komposition. Det kan ju behövas för det kvadratiska formatet, som inte är alldeles lätt.
Jag tycker att du lyckas fint i dina bilder.
Svar från Wolfgang Gerlach 2026-05-01 10:48

Tack ska Du ha, Peter! Jag uppskattar Din kommentar! På 50-talet var amatörversionen Rolleicord otroligt populär. Den robusta proffsversionen med snabbare hantering och med Planar eller Xenotar var för dyr, varför Rollei lanserade en version mellan Rolleicord och den dyra Rolleiflex, nämligen Rolleiflex T med den nya Tessar eller Xenar, och den blev också mycket populär. Men Du vet säkert allt detta! Mvh Wolfgang
2026-04-30 23:02   ztenlund
Jag testade rent praktiskt för ett tag sedan och ställde upp min gråa T (dvs första versionen) bredvid min spegellösa småbildskamera ställd på 1:1 så att sidorna av 3:2-sensorn kapas bort. Om jag minns rätt blev min 35:a väldigt likt vad Rolleiflexens mattskiva visade. Man kan till och med vika ut skärmen och titta ovanifrån, men spegelvändningen blir man utan. :)

Nu vet jag inte om din är komplett med småpryttlar, men min har originalavmaskningsramarna kvar så det går att köra 16 bilder på en rulle och får ett något rektangulärt format. Den andra ramen är ett mindre kvadratiskt format. Rätt fiffig konstruktion i och med att räkneverket automatiskt ställs om när man sätter i en av ramarna. Sedan finns det ju avmaskningar att antingen lägga under mattskivan eller sätta i "sportsökar"-hålet också.

Min gråa är ärvd och har såvitt jag vet aldrig bytt ägare förrän dess, vilket gör att sådant som lätt annars kommer bort finns kvar, utom bruksanvisningen. Jag har i alla fall inte hittat den, utom lite komiskt nog på bild tagen med just Rolleiflexen, så den har bevisligen funnits. :)
Svar från Wolfgang Gerlach 2026-05-01 11:09

Tack för Din kommentar, Martin!
Kul att Du har en grå T. Den gråa versionen är vacker, tycker jag. Fint att Du har alla småprylar kvar. Själv har jag inte det, men exponeringsmätaren fungerar och så har jag ett motljusskydd och ett gulfilter i ett läderfodral på originalremmen samt en beredskapsväska.
Ja, på en modern digitalkamera kan man fälla ut displayn, så man kan betrakta bilden som i en Rolleiflex, vilket är effektivt, men utan vintagekänsla :-). Mvh Wolfgang
2026-05-01 12:54   sveka
Det är intressant att få ta del av dina reflektioner över själva fotograferandet med Rolleiflexen. Jag har själv inte ägt någon sådan och kan bara försöka föreställa mig den meditativa aspekten som du berättar om. Jag tycker mig känna igen något av den när jag använder stativ och fininställer kameran för arkitektur- eller makrofoto, vilket också är en långsam och eftertänksam arbetsmetod, men jag kanske missar något i jämförelsen...
Din serie av svartvita bilder är mycket vacker med nästan självlysande gråtoner. Det stora trädet i Trollskogen är inte längre vad det var, eftersom den stora horisontella grenen som pekar åt vänster har brutits av, troligen i en storm. Det är naturens gång men synd på ett så fotogeniskt motiv.
Hälsningar Sven
Svar från Wolfgang Gerlach 2026-05-01 15:19

Tack så mycket för Din kommentar, Sven! Du har helt rätt att jobba med stativ för arkitektur och makro kan ge samma känsla, speciellt när Du fäller ut displayn och tittar på den med båda ögon.
Det var tråkigt att vårt träd i Trollskogen har skadats av stormen, vilket gör nu vårt foto av det känslomässigt värdefullt. Dock hade jag föredragit att den här vresboken hade funnits kvar i oskadat skick. Mvh Wolfgang
2026-05-01 19:39   Erik Madsen
Hej Wolfgang
Jag gillar sådana berättelser. Jag har aldrig fotograferat med en sådan pärla själv, men jag har hållit den i handen en gång – imponerande maskin.
Jag gillar särskilt dit gatubild här.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Svar från Wolfgang Gerlach 2026-05-02 01:11

Hej Erik, tack ska Du ha! Jag gillar också gatubilden! Rolleiflex var ju pressfotografernas kamera, eftersom på den gamla tiden ville tidningar ha stora negativ. Mvh Wolfgang
2026-05-01 20:40   Frekeman
Jag tycker att första bilden är särskilt fin. När det gäller komposition så var det väl nån som sade att man bör kunna vända uppochned på en bild och ändå avgöra om det är en bra komp? Med en Rolleiflex så får man ju det automatiskt! 🙂
Frekeman 2026-05-01 21:42

Spegelvänd skriver du i texten. Jag hade för mig att jag glott i nån mellanformatare och minns att bilden var uppochned i sökaren. Jag kanske minns fel…
Svar från Wolfgang Gerlach 2026-05-02 01:26

Tack så mycket, Fredrik! Att vända bilden uppochned för att bedöma en komposition har jag inte hört, men jag ska testa.
Rolleiflex och Hasselblad visar med schaktsökaren bilden på mattskivan spegelvänt. Du tänker på en storformatskamera som visar bilden på mattskivan uppochned plus spegelvänt. Mvh Wolfgang



(Visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver

Lägg till

Tidigare blogginlägg

Orgel

Kategorier