WOLFGANGs BLOGG

Är färg autentisk?

Jag får ofta höra eftersom vi ser verkligheten i färg, så är det naturligt att även fotografera i färg. Men frågan är då om våra kameror fångar rätt färg?

Färg ger oss känslor och associationer. Många minns bananer som mer intensivt gula än de faktiskt är, och solnedgångar minns vi som mer mättade än de var i verkligheten. Hjärnan bygger upp sin egen version, och alla har sin version, eftersom vi har olika hjärnor. Det vi såg ser inte så ut på bilden!

Hjärnan försöker dessutom kompensera för ljus så att objekt verkar ha stabila färger trots skiftande ljus. På så sätt finns en skillnad mellan vår upplevda och ihågkomna färg. Vi minns inte färgen exakt utan vi minns den så som hjärnan tolkar den.

Och så har vi detta faktum, hur olika filmer eller digitalkameror tolkar färger, vilket då blir ytterligare ett lager mellan verkligheten och vår upplevelse.

Dessutom ger oss  bildskärmar, projektorer, bildprogram och fotopapper färgerna olika.

När allting kommer omkring, så är den exakta färgen i praktiken ganska svårt att definiera.

Men om vi kalibrerar våra bildskärmar, ger de då en exakt färg?

De ger förstås mindre färgstick och olika enheter stämmer bättre överens med varandra och så får vi en standardiserad version av färgen, men inte en objektiv upplevelse.

Frågan formar sig själv: Vore det då inte bättre att fotografera i svartvitt?

När färgen tas bort får vi ju inga problem med vitbalans, färgstick och ingen frågar om färgen är korrekt.

Svartvitt känns tidlös och konkurrerar inte med vårt färgminne samt betonar form, kontrast, textur och tonalitet.

I går stod jag på balkongen och tittade på solnedgången över Öresund. Jag fotograferade den, kameran tolkade den röda färgen för svagt, så att jag försökte återskapa det som jag såg.

Frågan är om verkligheten egentligen såg ut så?

2026-05-11 22:45   Erik Madsen

Hej Wolfgang.
Det är ett spännande och alltid relevant återkommande debattämne.
Jag tror att jag har läst att Fuji-teamet hade utgångspunkten att vår uppfattning av färg baserades på vårt minne av hur vi hade uppfattat den i verkligheten. Detta ledde till Fuji Velvia med de starka - särskilt de blå och gröna - färgerna.
Jag tycker att din bild visar den verklighet som du upplevde.
Med många vänliga hälsningar från Erik.

2026-05-12 09:50   Måns H

Att återge färg är inte det lättaste! Jag har jobbat en del med färgsättning av byggnader och det behövs en provmålning om en kvadratmeter (1 x 1 meter, inte mindre) för att man ska kunna bedöma hur resultatet blir.

I början av det digitala trodde jag att kameran skulle kunna göra en objektiv registrering av färg men icke. Att registrera känslan går ju inte alls även om Fuji försökte. Jag har också försökt plåta solnedgångar och har samma erfarenhet som du --- med den erfarenheten i botten skuulle jag accepterat en lite blekare bilfd än din men den ger ju känslan!

syntax 2026-05-12 11:24

Den som hade Kodachrome 25 i kameran i gamla tider, behövde inte bekymra sig för några svaga solnedgångar... :-)
Här gällde det tvärt om att regelmässigt plocka bort både både färgmättnad och rödåtergivning:
https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/solen-gar-ner-3.htm
De är naturligtvis så att det inte finns några mera precisa färger - vare sig digitalt eller analogt. Man får kryssa sig fram mellan blindskären.
Sist och slutligen är det väl även så att man inte vill ha några "precisa färger", utan man vill ha färger som passar till den aktuella bilden - och det är vad man numera, med det digitala mörkrummet, kan få (med lite övning).

Svar från Wolfgang Gerlach 2026-05-12 11:55

Det är rätt, Peter, jag menar bara med mina funderingar som jag har haft i många år. även på den analoga tiden, att man med färg i kameran ändå aldrig kan få de färger som ögat har sett, vilket stärker val av svartvitt.

2026-05-12 19:46   sveka

Ingen som inte stod bredvid dig på balkongen när du tog din bild kan veta hur hen skulle ha sett solnedgången i just det ögonblicket. Jag har själv "jagat" solnedgångar över Öresund den sista tiden, och mitt intryck är att din bild är helt representativ för hur det kan se ut, även om den inte skulle vara autentisk i någon filosofisk mening. Därför bli min motfråga till dig om det verkligen är nödvändigt att söka autenticitet, givet alla faktorer som du räknar upp med kameror, bildskärmar, fotopapper m.m. Dessutom finns det god möjlighet att en betraktare vid din sida hade upplevt originalfärgerna av just den solnedgången på ett något annorlunda sätt och därmed fått en annan uppfattning av bilden. Kanske räcker det om bilden framstår som trovärdig och gärna också vacker, med tanke på det romantiska motivet.
Om man vill fördjupa sig i hur solnedgångar representeras på fotografier, kan man studera Penelope Umbricos projekt "Sunset" där hon gjorde installationer av tusentals bilder hämtade från Flickr vid en given tidpunkt (https://www.sfmoma.org/read/sunsets-umbrico/).
Hälsningar Sven

Svar från Wolfgang Gerlach 2026-05-12 20:49

Tack så mycket för kommentaren, Sven! Du har helt rätt att det är inte nödvändigt att söka autenticitet. Det gjorde inte Ansel Adams heller utan han skapade bilden i mörkrummet, så som han ville ha den.
Jag menade bara att jag ofta har fått en kommentar under årens lopp att svartvitt inte är autentisk, eftersom världen finns i färg.
Men för att svara på det, menar jag att färgen vi får genom våra kameror är inte heller autentisk, och varje människa har sitt eget färgminne.
Min bild av solnedgången blev alldeles för ljus i förhållande till verkligheten. Med hjälp av Lightroom försökte jag att komma ihåg, hur verkligheten har sett ut.
Javisst, det räcker långt att bilden känns trovärdigt. Mvh Wolfgang

2026-05-12 20:09   pdahlen

Jag har mer försökt att kalibrera skärmarna till att ge en så lik bild som möjligt, troligen inte en rätt bild. Jag skickade in en textfil till Crimson för att få en utskrift av en färgtestark. Jag har sedan försökt ställa in skärmarna att efterlikna färgen på utskriften. Jag redigerar alla min bilder i datorn men ser alla bilder på iPad, så det viktigaste är att de är snarlika i färgåtergivning.

Fin bild du visar, den ser i alla sannolik ut

Svar från Wolfgang Gerlach 2026-05-12 21:06

Tack så mycket, Peter! Jag håller med Dig och tack så mycket för Ditt positiva omdöme om min bild! Mvh Wolfgang

2026-05-13 12:50   syntax

Angående skärmkalibrering så behöver det inte vara så märkvärdigt. Jag använder en självuppfunnen högst udda metod:
Jag väljer ut ett tiotal fina reklambilder från nätet. När det gäller sådana bilder har det lagts ner stor möda på att dom uppfattas från sin bästa sida - att dom är snygga helt enkelt. Det är reklambildens syfte och mening.
Sedan ställer jag in min skärm så att alla tio bilderna ser maximalt bra ut - och skärmen får en kalibreing som håller i de flesta sammanhang.

Måns H 2026-05-13 19:37

Tack Peter för bra tips! Faktum är att såna reklambilder nog också kan vara anpassade för att se bra ut i tryck där de kan betittas i olika miljöer med olika ljus. Jag använde länge en mjukvarukalibrering från ett amerikanskt enmansföretag som funkade med Mac. Man fick se ett antal provrutor och klickade fram en skärmkalibrering som funkade tillräckligt bra för nätet, tidningstryck och Crimsonprintar. Det enda var att man behövde ljusa upp lite för tidningstryck och Crimson. Men han verkar ha gått i pension, den gamla funkar inte med Mac M1 och senare.

Funkar din metod även betr ljushet?

2026-05-14 16:16   Turbo56

Färg i fotografier är aldrig bara färg.
Den är både verklighet och tolkning på samma gång och det är just där magin uppstår.

Ett färgfotografi är inte en objektiv sanning, utan en känslomässig översättning av världen som man upplevde den just där och då.
Ljuset faller som det faller, men vi väljer hur det ska få tala.
Vi väljer att tolka världen som vi upplever den, med våra egna nyanser, vårt eget temperament.

Förg är aldrig neutral, den är laddad, den bär associationer, minnen, stämningar.
En blå skugga kan kännas sval och stilla.
En varm ton kan få en scen att vibrera av liv.
En dämpad palett kan viska om tystnad, tid, avstånd.

Vi själva, med långt eller kort skärpedjup, med vår blick för detaljer, vår känsla för årstidernas skiftningar, använder färgerna som en målare använder penseln.
Vi låter färgerna forma berättelsen lika mycket som motivet gör.

Därför är färgfotografiering personlig, två fotografer kan stå på samma plats, samma sekund och ändå skapa två helt olika världar.
Inte för att verkligheten förändrats, utan för att tolkningen gjort det.

Färg är alltså inte ett dokument.
Färg är ett språk.

Stefan

Svar från Wolfgang Gerlach 2026-05-14 18:58

Tack så mycket, Stefan, för Din utmärkta kommentar! Så bra tänkt och formulerat! Mvh Wolfgang